Åter i Sverige

Åter i Sverige sedan 2 dagar nu. Resan har tagit 2 dagar och det har varit små jobbigt med själva resandet tillbaka och dels för att jag dagen innan var sjuk. Annars har jag klarat mig under dessa 9 veckor, men när det väl var dags att återvända till Sverige, ja då ska magen krångla...

Vet inte vad det berodde på, kan ha varit indisk mat som spökade eller så var det den allmänna stressen inför hemgång. Hade bråttom som tusan med att få ihop den sista intervjun innan jag skulle åka och skulle samtidigt kontakta alla deltagare igen för att visa dom ett utkast av uppsatsen samt att visa hur jag kommer att använda mig av deras utsaga. Fast det var mycket stressigt att hinna med så betydde det mycket för mig och förhoppningsvis deltagarna att jag hann med det...Det blev i alla fall en del kära återseenden.

Så nu sitter man här i varma härliga Sverige (Kinna) och knåpar ihop det sista av uppsatsen. Det svåra är att komma "back on track" med engelskan, efter att uppsatsen "vilat" ett tag...och förhoppningsvis kommer jag att hitta "spåret" igen!

Väl hemma är det mycket tankar kring det man har lämnat på andra sidan klotet. Även fast vi alla träffades en sista gång så känns det nu väldigt tomt. Det är nästan intill en surrealistisk upplevelse som är svår att beskriva. Alla dessa livsöden som dessa underbara och fantastiska människor bar på är inristat i mitt minne och kommer nog att stanna där för all framtid. Resan har gett mig oförglömliga möten med människor som har berört mig själsligt. Jag tackar er alla för att ni har öppnat er för mig och för att ni är de ni är.

Happy Song kran på er alla! Det firas med den årliga "vatten-kriget" här i Thailand. Vi bestämde oss för att åka ända till Chiang Mai denna gången för att fira in det thailändska nyåret. Songkran betyder astrologisk passage och inleder regnperioden. Man stänker vatten på varandra för att vara "ren" när man möter det nya året och det vita pudret symboliserar lycka.

Här i Chiang mai var det väldigt mycket firande, att det inte ens gick att ha med en kamera vid dom största folkmassorna. Sedan har jag passat på att åka till det vita templet i Chiang Rai som ligger ca 2.5 timmar bilfärd från Chiang Mai. Det var verkligen något magiskt! Jag har aldrig någonsin sett sådan fin och magnifik tempel!


Vi var även och besökte olika byar med olika etniska grupper. Det var mycket intressant, särskilt dom s.k. "lång-halsarna" som bär deras halsringar från och med när dom är runt 4-5 år och detta bär dom hela tiden (dock ej obligatoriskt).

Waiting for a turning point

Det är så mycket blandade känslor just nu. Dödssiffran från södra Thailand har ökat och då vi har en släkting därnere har vi ringt och varit väldigt oroliga. Dom mår alla bra men man tänker på alla som har förlorat nära och kära. Själv sitter man i Bangkok och har det bra och oroar sig lite för hur det ska bli hädanefter. Dagligen uppdaterar vi oss genom att följa media och undviker ställen som dom varnar för. Tyvärr så har man ändå en längtan till havet och öarna, men det känns väldigt avlägset för stunden...

Igår kom Mathilda (den andra SSK-studenten) till Bangkok och vi möttes upp. Åh vad roligt det var att träffa henne igen! Vi hade inte setts sedan den mycket ångestfyllda sluttenta dagen och vi pratade hela kvällen lång... Vi hade en mycket trevlig och rofylld kväll med middag och massage. Området vi bor i bjuder på många "färsk"- marknader med allt möjligt och då och då ser man andra farangs (västerlänningar på thai) som har hittat "vägen ut" från den så kallade turistöversvämmade "innerstaden". Här är allt "thaipris" och fotmassagen vi lyxade till med igår gick på ca 30 kr/pers. för en timma! Det kändes i för sig inte så jätte bra efteråt, då det var alldeles för billigt så vi gav rejält med dricks för att lätta på samvetet...

Skrivandet går sådär just nu, man blir ganska uppslukad av vad som händer i landet hela tiden, då jag förstår thai och hör alla prata om släktingar hit och dit, kan man inte undgå att höra vad som sägs och man känner verkligen med dom allihopa...

Hoppas och hoppas att det ska vända snart och att inga fler ska skadas...

Bangkok post

Rubrikerna i Bangkok Post idag är om de översvämningsdrabbade i södra Thailand. Det är uppskattat till 11 dödsoffer idag och flygplatserna vid Krabi och Koh Samui är stängda. Kungafamiljen har donerat hjälp-kit till de drabbade och deras familjer. Överallt hjälper volontärer till. På gatorna pratar folk om tragedin och det är ständiga uppdateringar på både tv och i tidningar.

Såg även detta inlägg om ökad HIV/AIDS bland tonårsgravida.

Min bandspelare spelade spratt idag också... hackade och hade sig... Fick bukt på det sen, men det var inte roligt där ett tag.

Vädret i Bangkok idag är 24 °, sol på förmiddag men mestadels molnigt.

Drop-in

Äntligen går det jätte bra med uppsatsskrivandet! I början var det mycket intryck och massa saker man inte är van vid att "ta in". Men nu känns det riktigt bra! Har fått mina intervjuer och kan få fler, så lite press har man nu att skriva ner allt och sammanställa för att se om det behövs mer. Ju fler desto bättre, men samtidigt ska ju uppsatsen bli bra också på denna korta tiden man har på sig...

Har idag promenerat i närheten av där jag bor (ett område med bara thailändare) och fick se ett drop-in HIV test vid ett sjukhus. Gick in dit och dom frågade om jag ville testa mig... Gjorde aldrig det... men fick se fyra som kom in och testade sig för 20 svenska kronor. Sedan skulle dom få svar i slutet av veckan och man fick välja att få det via telefon eller komma tillbaka dit. Mycket intressant! Jag pratade med alla fyra tjejerna och berättade att jag var en student från Högskolan i Borås i Sverige som läser sista terminen som sjuksköterska. Jag är i Thailand på en fältstudie för att skriva uppsats om HIV/AIDS och att jag intervjuar människor som har drabbats av det. Dom erbjöd sig genast att jag fick komma hem till dom och en tjej hade två vänninor som hade HIV som hon trodde säkerligen skulle ställa upp. Jag fick deras nummer och kunde ringa närsomhelst då dom arbetar hemma med att sälja mat och syr kläder. Blev så bra mottagen av dessa helt fantastiska tjejer! Man blir helt tagen av hur dom kan vara så tillmötesgående och avfyrar leenden hela tiden med tanke på deras livsöden... Det gör mig arg att jag ibland hemma kan "klaga" på småsaker som egentligen inte betyder ett skvatt. Det tåls att tänka på varje gång man är missnöjd med något, att istället vara tacksam för det man har och åh vad jag är tacksam... för min familj och vänner därhemma och min underbara sambo David!

Nä.. nu ska jag fortsätta med skrivandet, innan jag blir alltför blödig och sitter och gråter i min ensamhet. Jag har ju thailändskan "färskt" efter att kommunicerat med dessa tjejer och då går det lättare med att transkribera. Ha en fortsatt bra dag alla!


(Bilderna är tagna från Koh Lanta och på alla härliga människor man träffade och lärde känna + en lurvig och söt katt).

Wongwian Yai

Hej på er alla igen! Nu har jag kommit till Bangkok igen efter en 16 timmars bussresa. Puh... resan var både lång och ryggbedövande... Vi tog minivan från Koh Lanta till färjan och tog två färjor därifrån till Krabi. Därefter fick vi veta att bussen inte kunde komma och hämta upp oss, då det hade varit översvämning vid Suratthani. Så vi satt på en minibuss dit bussen var. Aningen seg resa, men allt gick bra trots allt. Jag har tidigare vid mina Thailandsbesök gjort såna här bussresor och det var ganska precis som man minns det.

Anledningen till varför jag begav mig till Bangkok igen, var att dels så regnade det rätt mycket på Koh Lanta, och internet uppkoppling var sådär... hade i för sig en jätte snäll thailändskt familj som ägde både en guesthouse, travel agency och restaurang som sa att jag kunde få sitta där närsomhelst och helt gratis dessutom! Hur gulliga som helst! Dels ska jag eventuellt göra mina två andra intervjuer här, om jag behöver mer material så att säga... Så nu bor jag vid BTS station (skytrain station) Wongwian Yai, jätte mysigt samhälle med mest thailändare och få turister.

Har pratat med den andra SSK-studenten, Mathilda (som också bloggar) både per skype och telefon. Det är jätte roligt att vi håller kontakten tycker jag och reflekterar med varandra. Hon funderar på att komma uppåt Bangkok i nästa vecka och då ska vi träffas! Det ska bli skoj!

Nä.. nu ska jag ha ett telefonmöte och se när jag i så fall kan få komma och intervjua. Ha en underbar dag allihopa! kram

Regn, regn och mer regn...

Kom till Aonang i Krabi i tisdags, för att sedan på onsdag bege oss till Koh Lanta. Sedan vi kom hit har det regnat titt som tätt i 3 dagar. Det var lite sol på förmiddagar och senare på kvällarna. Så det blev inte så mycket sol och bad som man hade velat, men så är det ju ibland... Här på Koh Lanta är de flesta muslimer och det hörs bönerop en del gånger under dagen. Man får en liten känsla av att man är i Turkiet eller nått, för att sedan ändras när man känner lukten av wokat vitlök och chili. Hade man varit smart skulle man sedan kolla vädret runt om i Thailand för att sedan åka dit där solen befinner sig.

Imorgon söndag är det dags att bege oss tillbaka till Bangkok och det får bli seriöst uppsatsskrivande där! Nu har jag fått alla mina intervjuer och transkriberar just nu, vilket tar en ganska lång tid att göra. Så det är väldigt skönt att intervjuerna är klara. Jag har i för sig en eller två intervjuer till jag skulle kunna få göra om något skulle fattas och tänker att det bästa är ju att transkribera färdigt allt först så får vi se vad mer som behövs...

Kan ju nämna också att runt öarna här är internet och wi-fi ganska svårt att få tag på, om man inte bor vid en jätte lyxig resort & spa hotel. Därför har det varit ganska lugnt med bloggandet härifrån för min del. Likadant var det på Koh Tao har jag hört, men på en större ö som Koh Samui är det oftast ingen fara.

Nu ska jag fortsätta med intervjuerna och sedan blir det dags för lite kvällsmat. Imorgon blir det en lååång bussresa till Bangkok, men oftast äventyrligt om jag minns rätt :-)

Tjingeling på er alla!